Äntligen får vi se en stjärna

Inte sedan Carola sjöng Evighet 2006 har någon dominerat ett schlagerrep som Darin.
Foto: Sven Lindwall

GÖTEBORG. Hade Melodifestivalen avgjorts i går hade det inte varit något snack.
Då hade Darin vunnit hela tjottaballongen.Nu måste vi vänta några timmar till.

Äntligen en stjärna! Och inte bara det; äntligen en stjärna som kliver in och dominerar!
Darin kunde i och för sig inte sett mer vilse ut om någon drogat hans läskeblask och släppt ner honom utan karta i Amazonas djungel när han smög in på schlagerscenen i går.
En av de första, och i mitt tycke den bästa, av idolerna gör ju äntligen debut i schlager-SM. Äntligen, tycker jag, som försökt föreslå Darin som schlagerjoker i drygt fem år.
I går vid halv sex-tiden såg det dock ut som om Darin själv bittert ångrade att han över huvud taget tackat ja till skiten.
Sen började han sitt soundcheck.
Ett soundcheck är alltså inte ens en regelrätt repetition, vanligtvis är det bara en chans att testa mikrofonen och ställa in ljudet.
Vanligtvis.
Men liknande uppvisning en vanlig rep-torsdag har jag bara sett en gång tidigare. Då stod almanackan på 2006, arenan var den samma, låten hette "Evighet" och artisten Carola.
På den nivån kändes det faktiskt.
För när Darin luftade stämbanden och sjöng den pampiga balladen "You're out of my life" växte både han och låten ända upp till Scandinaviums plåttak.
Det är ju en bra låt redan från början, en slags variant av Roxettes "It must have been love" som körts i en r'n'b-mixer. Ett stycke schlagerballad som sticker ut med sin maffiga refräng.
I går gjorde Darin den ännu bättre.
Tekniskt strul javisst, men med power, känsla och precis lagom Michael Jackson-falsett imponerade han mer än någon annan artist gjort i år.
Nu återstår bara resten.

LÄNK