Scenen förvandlar Darin. Från lugn svärmorsdröm privat till explosivt kaxig tonårsikon.
– Jag blir ett med musiken. Är det en hård låt så blir jag hård, är det en känslig låt blir jag känslig, säger Melodifestivalfinalisten.
Darin är en artig ung man. Jag påpekar det för honom och han tackar.
Artigt.
Han börjar bli stor, känd. Han är inte längre gullige Idol-Darin. Han är en fullfjädrad artist som jobbat med världsproducenter och nu står som finalist i Melodifestivalen.
Men några divalater märks inte.

Darin kommer själv ut i skivbolagets reception och möter mig och fotograf Bea, visar oss till intervjurummet och väntar på min signal innan han går före in. Han drar till och med fram en stol från väggen till mig att sitta på.
Artigt.
– Som person är jag exakt likadan som innan jag slog igenom. Det känner jag själv och det säger mina gamla vänner också.
Hur är du privat?
– Väldigt spontan, jag kan hitta på grejer från ingenstans, nu reser vi hit, nu sticker vi dit. Jag gillar inte att planera i förväg för någonting.
Detsamma gäller inte för artisten Darin. Precis som att temperamentet skiftar mellan de olika jagen skiljer sig även inställningen till tid.
Målmedveten, metodisk och planerande är ord som dyker upp i min hjärna när Darin pratar om sitt yrkesliv. Han säger att han alltid vetat att han skulle jobba med musik. Steg för steg har han rört sig mot det målet.
Två år gammal: Darin får sin första synt.
Tre år: Börjar sjunga.
– Det är tack vare mamma som jag håller på med det här, tror jag, hon hade alltid MTV på när jag var barn och köpte en massa skivor.
Fjorton år: Skriver sin första låt.
Sexton år: Kommer tvåa i Idol.
– Jag tror inte att det hade varit annorlunda om jag hade vunnit. Jag hade gjort samma platta, jag hade haft ”Money for nothing” som min första singel. Jag visste från början vilken image jag ville ha, vilken typ av musikvideo, vilka singlar, typ av konserter och så där.
Tjugo år: Turnerar i Europa.
Tjugotvå år: Finalist i Melodifestivalen med rutin från fyra album i ryggen.
– Magkänslan sa att det var dags att tacka ja nu. Jag fick en låt som jag verkligen ville köra och som var skriven för att vara med i Melodifestivalen.

Naturligtvis vet Darin även vad nästa steg i karriären kommer att bli: skriva låtar till andra artister. Han har redan börjat och säger att han snart ska börja ”pitcha” låtar till olika artister. Vilka avslöjar han inte men lyser upp när han uttalar namnen i sitt huvud.
Jag frågar vem han helst skulle vilja höra sjunga hans alster.
– Beyoncé. Hon känns som den största artisten just nu.
Darin sitter lugnt tillbakalutad och är angelägen om att hitta rätt svar på alla mina frågor. När det är dags att ta bilder poserar han vant och tålmodigt. Flyttar sig hit, vrider huvudet dit, utan minsta tecken på stress.
Han speglar sig i linsen och rättar till luggen.
Spontant känns Darin som en småblyg kille med mörka rådjursögon som knåpar ihop smäktande ballader i pojkrummet. Det förvånar när han säger:
– De flesta av mina upptempolåtar har jag skrivit själv, ”Step up”, ”Breathing your love”.
Balladerna på albumen har andra gjort, och det är inga dåliga låtskrivare som har hjälpt till. Darin har jobbat med såväl RedOne som Max Martin.
– RedOne var den första jag började skriva ihop med och jag har lärt mig mycket av honom. Han skrev låtar till min idol Michael Jackson samtidigt som vi jobbade tillsammans på min fjärde platta, det kändes ganska overkligt. RedOne är väldigt bra på att bygga upp låtar så att det känns starkt, och så är han en melodikille precis som jag.
Använder du dig av musikteori när du skriver eller går du på gehör?
– Gehör. Det känns bäst och jag tycker musik ska handla om känsla, inte om teknik eller teori. Det ska beröra.
Vad är svårast i låtskrivandet?
– Att skriva texter var svårt i början, men jag har lärt mig nu och den sidan känns lika stark som melodisidan.
Hans musik spelas flitigt på nattklubbarna och när Darin själv går ut i hemstaden Stockholm, blir det oftast till ett ställe med dansgolv.
– Att bara mingla är inte så kul.
Får du vara i fred då?
– Inte alltid, men det är inte jobbigt. När folk kommer fram så är de väldigt trevliga och ger beröm. Det är cool.
Är du singel?
– Jag är väldigt singel just nu.
Så du vill att jag skriver att du letar?
– Haha, nej, det är faktiskt inget jag strävar efter eftersom jag jobbar så mycket. Händer det så händer det.
Vad letar du efter i en flickvän?
– Bara själva grejen att det ska klicka är viktigast, såklart. Man kan säga att hon ska se ut si eller så, men sedan finner man sig i någon som inte alls ser ut så bara för att det klickar så bra. Det handlar verkligen om personlighet.
– Det där är inte min mobil, va?
Darin byter ämne. Han pekar på min telefon som ligger på bordet och tjänar som diktafon.
– Jag var nära att ta den, haha. Det är så jobbigt att alla har Iphones, man råkar ibland ta fel och märker att ”vänta, nu har jag tre Iphones i fickan”.
Vad har du i din loge, förutom din Iphone?
– Vatten utan kolsyra måste finnas, och handdukar. Inget annat.
Darin har precis innan vår intervju fått veta att han är först ut i Melodifestivalens startfält på lördag. Någon ska vara det också och Darin vet inte riktigt om han tycker det är bra eller dåligt. Han bara kör.
Med fördel av hemmaplan.
– Det är skönt att finalen går i Stockholm, då har jag alla mina grejer här och kan åka hem i slutet av dagen.
Vad är det bästa med Stockholm?
– Allt vatten. När jag fyllde tjugo hyrde vi en båt och åkte runt. Det är ett väldigt vackert sätt att se Stockholm på.
Blir du nervös innan du går upp på scenen?
– Ja, men jag försöker bara vara lugn och fokusera. Och sedan försvinner nervositeten, den förvandlas till något helt annat. Adrenalinet kickar i gång och sen kommer musiken. Då blir jag ett med den och så känns det bra.

Andreas Rolfer

LÄNK