Darin - Aftonbladet

 
Darins första hit ”Money for nothing” petade ner Kent från försäljningslistans förstaplats.
 
— Det var värsta grejen. Mina kusiner är från Eskilstuna och de sa: "Shit, folk är ganska sura på dig nu", säger Darin Zanyar och skrattar.
 
Hur var det att slå igenom över en natt?
 
— Det var sjukt. Helt plötsligt kunde jag inte åka tunnelbana och gå runt som vanligt. Folk kände igen mig. Jag började oftast skratta när det hände sådana grejer för jag tyckte att det var så konstigt. Än i dag när det händer och folk är lite speciella skrattar jag, jag kan inte hålla mig.
 
Jag träffar Darin i ett konferensrum på hans skivbolag Universal. Han bär en vit t-shirt under sin gröna skinnpaj, svarta jeans från Cheap Monday, skor från Dolce Gabbana och en klocka från Sjöö Sandström. Ja, han har en stylist. I halsbandet dinglar tre trianglar i järn.
 
— Det är mitt namn på kurdiska. Nej, jag skämtar bara. Jag hittade det i London och tyckte det var snyggt.
 
Darin Zanyar är 25 år är och vuxen. Tandställningen är borta (han bar den i två år). På nattduksbordet hemma i bostadsrätten ligger Factory girls, Leslie T. Changs faktabok om Kina och migrationen från den fattiga landsbygden till fabrikerna i storstäderna, som han precis har börjat läsa. I hans plånbok ligger ett patientkort från ett privat sjukvårdsförsäkringsföretag.
 
— Jag tror att det är många som alltid kommer att se mig som 17-åringen som slog igenom. Så är det för de flesta som slår igenom unga.
 
Känner du dig vuxen?
 
— Jag känner mig mitt emellan om jag ska vara ärlig. Eller så är det så här man känner när man är vuxen. Känner man någonsin "nu är jag vuxen"?
 
I TV4:s Så mycket bättre är Darin, född 2 juni 1987, är yngst. År 1987 hade Magnus Uggla redan hunnit släppa nio skivor, Pugh Rogefeldt 12 plattor och Sylvia Vrethammar 14 album.
 
—Jag var nervös innan jag åkte. Shit, vad har jag gett mig in på? Ska jag bo i ett hus med sex andra artister i tio dagar? Det är en speciell grej.
 
Den ende han kände var Magnus Uggla. De har turnérat ihop. Miss Li hade han bara hälsat på. Olle Ljungström hade han aldrig mött.
 
—Jag klickade snabbt med Maja Ivarsson (från The Sounds). Hon är en jävligt skön person med mycket energi och väldigt rolig.
 
Darins senaste album Lovekiller kom 2010. Sen blev det tyst. Sen åkte Darin till Berlin. Då blev det ännu tystare. Först i februari i år släppte han nytt material singeln, Nobody Knows. Tanken var att han skulle ge ut ett minialbum i april men han var missnöjd med resultatet så de planerna gick om intet.
 
—Jag har sådana dagar, långa perioder, då jag skriver musik. Det blir bra, men inte så bra som det kan bli. Det var så jag kände. Jag skrotade alla låtar utom Nobody Knows och en till. Jag har kommit in i ett flow de senaste veckorna, precis som jag hade när jag jobbade på Lovekiller skivan. På en vecka skrev Tony Nilson och jag halva skivan. Då gjorde vi Microphone, Lovekiller och bröllopslåten till Victoria. Det som har hjälpt mig i karriären är att jag skriver mina egna låtar. Jag är inte beroende: "Fan, jag måste ha en ny hit" utan jag skapar själv eller tillsammans med andra.
 
Efter min intervju ska Darin till Cosmosstudion, där bland andra Swedish house mafia och RedOne, som arbetat med Michael Jackson och Jennifer Lopez, brukar spela in.
Redan på högstadiet var han känd som musikkillen och uppträdde varje vecka för de andra eleverna. Men efter genombrottet slutade Darin på många sätt vara en vanlig tonåring. När hans jämnåriga kompisar gick på hemmafester i Stockholms förorter åkte Darin på promotionturnéer till Tyskland, Schweiz och Österrike. Ibland har han saknat just vanligheten.
 
— När jag kollade på high school-filmer och hörde om kompisar som alltid var på fest tänkte jag att det hade varit kul att vara där. Jag tog igen det när jag bodde i Berlin, och då var det verkligen hardcore. Berlin var det perfekta tillfället för mig att dra ut och leva livet. Jag skaffade jättemycket nya vänner där som jag fortfarande har kontakt med.
 
Vilka är uppoffringarna du gör för att få dina 45 minuter på scenen som du älskar?
 
— Man reser väldigt mycket. Ibland känner man: "I dag hade det varit kul att hänga på polarna". Ibland blir det ensamt på vägarna. Förutom det så är det kul. Det känns inte som ett jobb.
 
Det märks när man pratar med Darin att han älskar sitt jobb och att han har all anledning till det. I en artikel från 2008 säger han: "Ibland brukar jag 'i-chatta' (skriva textmeddelanden med bild på den man pratar med, reds anm.) med låtskrivaren RedOne som bor i USA, och helt plötsligt när vi chattar så kanske Lionel Richie eller Enrique Igleisas går förbi i bild och bara 'Tja Darin!' En annan gång var det nån av dem, typ Akon, som bara 'Åh, jag såg din video, jättebra var den'. Det är coolt."
 
Darins och mitt samtal leder in på Lionel Richie och hans låtskrivande.
 
—För tio år sedan fick jag i en telefonintervju chansen att fråga den amerikanske sångaren hur man skriver en kärlekslåt. Han svarade: "Det spelar ingen roll om du är bulldozerförare eller professor, alla människor vill någon gång i livet höra dessa ord — 'I want you', 'I need you', 'I love you' och 'Forever'."
 
Är det lättare att skriva låtar när man är nyförälskad?
 
— Om man skriver om att vara nyförälskad blir det bra. Jag brukar skriva om det jag känner, vare sig jag är nyförälskad, sårad eller skitglad. Nobody Knows handlar om jobbig kärlek. Jag ställer frågor — varför gör det så ont, varför känns det så skönt, varför slår mitt hjärta så här, varför är det tungt ibland? Det enda jag kommer fram till är att ingen vet.
 
Är du singel?
 
—Just nu är jag singel. Jag träffade en tjej när jag bodde i Berlin och som jag var tillsammans med ganska länge. Hon åkte hit till Stockholm, jag åkte dit. Hon var tyska. Det har varit on-off, men nu är jag singel.
 
När Darin slog igenom skrev fansen sexnoveller med den unge hjärtekrossaren i huvudrollen som de publicerade på nätet. Eller så skrev de historier där Darin dör på slutet. Lite av den besattheten som hans fans kan uppvisa upptäcker jag när Darin, fotografen och jag lämnar konferensrummet för att fotografera den gamle Idol-tvåan vid dammen på innergården. Darin poserar vant framför kameran. Det blir mycket smala ögon och armar i kors när han sätter i gång. Och där vi finner Darin, där finner vi damer.
 
Från ingenstans dyker två tolv-åriga flickor upp, men de vågar inte gå nära med sina mobilkameror utan spejar på sin idol från bakom en häck. Men en tjej i 25-årsåldern i vita storkökskläder tar sig ända fram men förvandlas i den undersköne sångarens sällskap till en tafatt skolflicka. Hon stammar och skrapar med foten.
 
”Jag träffade dig i Arninge Centrum förra året, minns du mig? Du har säkert många fans”, säger hon i en utandning.
 
Hon ber om en bild. Darin är artig, tillmötesgående och charmig.
 
Ditt jobb är en ständigt pågående popularitetstävling. Hur hanterar du artistbranschens osäkerhet?
 
— Man måste veta att man inte alltid kan vara på toppen, det funkar inte så. Det måste gå upp och inte ner. Jag kör på helhjärtat och gör inte saker förrän de känns bra. Det är klart att det är lite nervöst när jag släpper nytt och att jag undrar hur det kommer att gå, men samtidigt, om jag tänker för mycket på det sättet blir jag galen.
 
Tre frågor:
 
Mitt bästa stiltips till män:
 
I stället för att följa trender och se ut som alla andra ska man köra på det man själv tycker om.
 
Manlig förebild:
 
Kanye West är grym, både stil- mässigt och musikaliskt. Det är skönt med artister som gör sin grej.
 
Bästa tips till andra som drömmer om en artist karriär:
 
Börja skriva låtar som passar din röst och föreslå dem för skivbolagen. Om det är någon gång man ska göra det så är det nu.
 
Självporträttet
 
”Jag försökte rita av mig själv som en mangafigur. Håret och smajlet är det centrala. Mitt utseende är inget jag tänker på så ofta. Om jag har komplex? Ja, det är klart, men jag tänker mest på andra grejer. Håret måste vara perfekt. Det ska se ut som om man inte har fixat sig”
 
Till sist tänker Erik:
 
Att Darin har "det". Ända sedan genombrottet har alla - från förståsigpåare till tonårstjejer talat om hans strålglans. Så jag säger det till honom. Vad tror han själv att han har? Darin blir glad, men kan inte sätta fingret på vad det än "Det är inget jag tänker på. Jag tror att alla har sin glow", säger han.
 
/Erik Olkiewicz
 
 
 
Foto: Mia Carlsson
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0