Recension: Typ det finaste jag sett, Darin

Foto: Pär Fredin

 

Det är något med cynismen, den vi med god musiksmak och jättelika skivsamlingar tycker oss se i "Idol-musiken". Ändå är det vi som står med armarna i kors och flinar överlägset och tycker oss ha genomskådat ett och annat.

 

Så är det inte här ikväll, och säkerligen inte på någon annan av Darins spelningar heller. Såväl fansen som Darin själv älskar det här, djupt och innerligt. Och den här ”freakfaktorn” som såna som jag älskar och letar efter, är minst lika närvarande här som på valfri Viagra Boys eller Uran GBG-konsert. Skillnaden är väl att här är freaksen barn. Eller så är de här med sina barn.

 

Darin är tveklöst den mest begåvade av alla dessa artister som har sina rötter i Idol och senare års version av Melodifestivalen. Vem man än tänker på, vad de nu heter; Danny, Eric, Knatte Fnatte eller Tjatte, så är det så här de vill vara tänker jag. Darin är den de måste förhålla sig till. En svensk Michael Jackson. Fast i alla högsta grad levande.

 

Kvällen konsert inleds med Göteborg, bästa låten på senaste skivan Fjärilar i magen. När Darin kommer in på scenen exploderar barnen i sätena framför mig i hänfört fnitter och det är typ det finaste jag någonsin sett. Sällan har jag blivit så rörd på konsert.

 

 

Hitsen avlöser varandra: Lovekiller, Why does it rain och Microphone. Även om spelningen till största delen är uppbyggd kring senaste skivan.

 

Mellansnacken är märkliga, liksom styltigt upplästa från ett papper. Men det visar på en konstrast som är rätt mäktig: så fort han börjar sjunga är det som att han är helt fri och säker. Lite som när när man ser intervjuer med Lionel Messi. Det är fruktansvärt obehagligt, för Messi likaväl som den som bevittnar spektaklet. Men så fort det är skarpt läge, när boll ska spelas, när låt ska sjungas, släpper allt obehag.

 

 

Jag tycker väl inte att alla låtar håller lika höga klass som de jag redan nämnt, och någonstans i mitten säckar spelningen ihop lite grann. Men då kör han plötsligt Följa John och allt blir bra igen.

 

Och även om somliga texter, särskilt ett par av de svenska, är nästan patetiskt naiva så upphävs den invändningen så fort man koncentrerar sig på rösten. Eller på hur utomjordiskt snygg han är.

 

 

Ingen som var här ikväll lär ångra att de inte stannade hemma och glodde på melodifestivalen. Inte jag heller.

 

 

FAKTA

 

Vad: Darin
Var: Kulturens hus, lördag 19.30
Längd: En och en halv timme
Betyg: 4

 

 

http://duonoje.se/articles/typ-det-finaste-jag-sett