Hans största före­bilder dog till följd av missbruk och destruktivitet.

Men Darin, 24, tänker inte gå samma väg. I stället söker han kickarna utanför musiken på okänt vatten.

– När jag såg hajen, då trodde jag att jag skulle dö, säger popmusikern om dykningen i Brasilien.

Först dog Michael Jackson.

Och alldeles nyligen, Whitney Houston.

Darin Zanyar har sett sina inspirationskällor gå bort i tidig ålder.

– Just det som de hamnade i har jag lyckligtvis inte hamnat i. Det hade kunnat se väldigt annorlunda ut om jag råkat i fel händer. Men för mig är det så att musiken är min drog. Det är allt jag behöver. Musiken och att få vara spontan, säger han.

"Väldigt obehagligt"

I jakten på inspirationen är det just spontaniteten som får guida vägen. Men det har inte alltid varit helt riskfritt. Det har lett Darin rakt ut på djupt vatten. Bokstavligt talat.

Inför nya skivan stod han öga mot öga med en haj under en dyktur i Brasilien.

– Det var en haj som kom nära, vilket var väldigt obehagligt. Men vi klarade oss.

Som om det inte var nog fastnade han i en undervattensgrotta.

– Jag såg de andra simma i väg och själv satt jag fast där. Jag hade aldrig dykt innan, inte ens snorklat, så det var en ny situation för mig. Jag fick panik första gången när man skulle ner under ytan. Men det gick bra till slut.

Gillar äventyr

Darin klarade alla vattenturer med livet i behåll och flög vidare till USA. Där festade han så hårt på Miamis gator att han sov i två veckor efter att han kommit hem.

Men det är där han hittar inspirationen. I kulturkrockarna och genom att ständigt vara i händelsernas centrum. Men vad som egentligen hände är han förtegen om.

Varför är du så hemlighetsfull?

– Jag tycker inte att jag är det. Det är många som tycker det, att jag är mystisk och så, men jag är inte det.

Är du annorlunda när du är utomlands?

– Jag är lite galnare då. Lite mer äventyrlig. Jag försöker njuta av livet för man vet aldrig vad som händer. Man vet aldrig när det tar slut.

Resultatet av äventyren är det nya albumet som släpps i en första upplaga nu i april. I augusti kommer del två.

Och precis som i de tidigare albumen finns det mycket kärlek att hämta i musiken.

– Det är det starkaste man kan känna. Man hellre vill känna det än inte känna något alls. Jag blir väldigt inspirerad av det.

/Frida Söderlund

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article14525111.ab