Foto: Christina Smedbakken

Runt midnatt mellan lördag och söndag började trycket öka på Heartbreaks övervåning, och när discorytmerna började tonas ned och speakerrösten sa att kvällens artist var på väg blev trängseln om möjligt än värre. Trotsande den kvävande värmen i blänkande läderjacka och ackompanjerad av ropen från publiken klev han slutligen upp på scenen – den svenska popscenens svar på Elijah Wood.

Jag talar såklart om ”Idol”-favoriten Darin, som genast fick publiken med sig i en gungande, hoppande massa till ljudet av hans säkra röst och bakgrundens dansvänliga discobeat. Och dansades gjorde det verkligen, både på golv, soffor och bord. Det var en riktig utmaning att ens få en plats i lokalen, för att inte tala om en bra plats.

Jag tänkte just att det hänt rätt mycket med grabben sedan han i begynnelsen av sin karriär påstod sig tjäna pengar på ingenting, men så körde han igång den låten med och visst funkar den också fortfarande. Publiken bjöds på ett par hits som mottogs med entusiasm, och sedan några låtar som kanske inte slagit lika hårt. Under hela det korta men intensiva framträdandet rockade han på bra, höll kontakten med fansen och höll sig i rörelse.

Och man kunde kanske inte anklaga akten för att vara något speciellt eller anmärkningsvärt, men en definitiv krogkvällshöjare var den då alla gånger, och Darin själv fick bevisa för oss att han fortfarande kan.

Christina Smedbakken LÄNK