Darin - Audi magasin

 
 
 
 
 
 
 
Foto: Emilia Löfberg 
 
 

Darin - Mitt i Järfälla

 
 
 
Läs och bläddra här: http://epaper.mitti.se/edoris?tem=epaper_mijf
 

Darin - Damernas Värld

 
 
 
Foto: Morgan Norman
 

Darin - QX

 
 
 
Finns nu ute i papperstidning eller läs 
QX September 2015 som PDF
 
http://www.qx.se/uploads/97/cd62f26a93497b449f1bc130c9ffae.pdf
 
http://www.qx.se/

Darin - Veckorevyn

 
 
Hört på stan: Darin sålde sin tandställning till ett fan
 

2004 deltog Darin Zanyar i den allra första säsongen av IDOL. Tio år senare hyllade programmet honom genom att låta deltagarna tävla med enbart Darin-låtar. Han har släppt sex album och haft otaliga singlar på topplistorna. Nu är han tillbaka efter två års tystnad, och har börjat skriva låtar på svenska för första gången. 
 
Hur ser den offentliga bilden av dig ut?
 
- Jag tror att den har ändrats väldigt mycket eftersom jag har haft så många olika stilar. Jag började med truckerkeps och tandställning, sedan blev det militärjacka, laser och klubb i och med Step Up. Den tredje skivan blev med fashion: kostym, slips och fixad frisyr. Den fjärde plattan släpptes när jag bodde i Berlin och var lite mer urban r&b. Lovekiller plattan var arenarock med pimpade scenjackor. Nu är både min stil och musiken mer organisk och avslappnad. 
 
Har du känt dig hemma i alla de här stilarna?
 
- Ja verkligen. Jag har alltid gått på magkänslan när det gäller kläder och musik. Ända sedan jag började karriären som tonåring har jag velat och fått bestämma själv. Jag är väldigt envis av mig. 
 
Är du perfektionist?
 
- När det gäller musiken, ja. Då är jag inte klar föränn jag är hundra procent nöjd. Jag vill att mina album ska bli bra, speciellt det jag jobbar med nu eftersom det är det första albumet jag gör helt själv. Låtarna är på svenska och mycket mer personliga och självbiografiska än något jag har släppt tidigare. 
 
Berätta om det konstigaste ryktet du har hört om dig själv!
 
- För sex år sedan fick jag höra att jag brukade cykla runt i Råcksta med en grön hjälm. Jag hade inte ens en cykel då. Det är någon annan ni har sett! Jag tyckte att det var jätteroligt. 
 
Du har ju varit en del romantiska rykten också, att du var tillsammans med Rebecca Simonsson och Maja Ivarsson till exempel. Hur är det?
 
- Ja, det har varit en del romantiska rykten. Det är inte som att jag strävar efter att det ska skrivas om en massa romantiska grejer liksom. Man får ta det för vad det är. 
 
Men hur har det påverkat dig?
 
- Jag vet inte, jag försöker undvika att läsa allt som skrivs. Jag har svårt för att släppa in människor som jag inte känner. Jag har ganska svårt för att berätta privata saker för folk jag inte känner väl och håller gärna sådant för mig själv, eller berättar för mina bästa vänner. 
 
Det gick ett rykte om att du hade dött i en bilolycka!
 
- Jag har bara svaga minnen av det där, men det var någon gång runt 2005-2006. Det var knäppt. Men man får vara förberedd på sådant när man är en offentlig person. 
 
Finns det något sätt man kan undvika rykten, tror du? 
 
- Alltså, nej, det går inte att kontrollera. Det är ju inte jag som skapar ryktena, det är ju andra. 
 
Det finns ett rykte om att du har sålt din tandställning till ett fan för flera tusen kronor...
 
- Haha, nej, det stämmer inte. Min mamma hittade faktiskt den för några veckor sedan. Jag trodde vi hade slängt den, men den finns kvar. Så där har vi beviset. 
 
Ditt skivbolag heter Dex Music, vem kallar dig för Dex?
 
- Mina vänner! Det har varit mitt nickname jättelänge. Jag brukade kolla på serien Dexters Laboratorium när jag var ung, så Dex blev en förkortning av Dexter. 
 
 
 

Darin - Seiska

 
 
Svensk sångare till Seiska: Jag slutar med musikbranschen och lämnar landet!

Svenska artisten Darin berättar om sin karriär och svåra tid.

 

Darin har släppt ny singel på svenska - Ta mig tillbaka, han blev känd efter sin andra placering i svenska IDOL 2004. Efter det har han släppt album som sålt både guld och platinum. 

 

Under 2011 krashade han och beslutade sig för att dra sig ur musikbranschen. "Jag var 24 år och hade bestämt mig för att avsluta allt mitt arbete. Det kändes som om jag inte hade kunnat växa upp till vuxen eftersom jag startade så ung. Jag hade folk runtomkring mig som hjälpte mig med allting. Men jag ville bara vara ifred och sluta med allt som hade med musik att göra." 

 

Efter det beslutet packade han ihop sina saker och började resa runtomkring  i världen.

 

"Jag ville göra allt ensam. Tidigare hade jag förlitat mig för mycket på andra personer. Jag hade nått botten. Jag gjorde ingenting som var relaterat till musik under ett år, jag hade tappat all min inspiration. Jag behövde må bättre mentalt." 

 

 

 

Tack till Viveca Söderlund för hjäp med översättning

http://www.seiska.fi/Viihdeuutiset/Ruotsalaislaulaja-Seiskalle-Lopetin-musiikkihommat-ja-haivyin-maasta/1071035

 


Darin - Popklikk

Darin är en av Sveriges mest populära artister och har deltagit med stor succé i Sveriges svar på Hver gang vi møtes, Så mycket bättre. För en kort tid sedan dök han också upp hos Skavlan. 

 

Darins coverversion av Popklikkfavoriten Olle Ljungströms «En apa som liknar dig», har mer än 20 miljoner lyssningar på Spotify. I dagarna har han släppt sin nya singel, «Ta mig tilbaka», och självklart tagit sig ett snack med Popklikk.

 

- Varför är du så nöjd med din nya singel, "Ta mig tillbaka"?

 

– Det finns många låttexter som handlar om 60/70-talet och jag ville skriva en låt för 80 och 90-talister. I låten sjunger jag om härliga minnen från min barndom och därför gillar jag den extra mycket.

 

 

- Varför har du valt att sjunga på svenska denna gång?

 

– Det var inte självklart för mig, men det var när jag väl testade att skriva på svenska första gången som jag insåg att den blev bra och då fortsatte jag och bestämde mig för att göra det.

 

- Plocka ut låtar som du är speciellt nöjd med såhär långt i karriären.

 

– ”Step Up».  Även om ”Step Up” är en kommersiell danslåt, så var soundet helt nytt och den stack ut. Det är en sån låt som alltid får igång publiken redan i dom första synth-tonerna. Den satte mitt nya sound och visade folk att jag kunde variera mig redan i ett tidigt stadie i karriären och den skivan sålde mycket tack vare den låten, dubbelt så mycket som min första skiva.

 

”Nobody Knows”. Det var en låt som tog ca 5-10 minuter att skriva. Den kändes enkel att skriva, som att det var självklart hur den skulle vara och låta. Jag gillar låtar som får en att känna en stark känsla och den här låten är både mörk och glad, vilket ofta är svårt att blanda, men det funkade naturligt i den här låten.

 

 

- Vad tror du är huvudorsaken till att du blivit så populär?

 

– Det är först och främst pågrund av att jag är en väldigt kreativ person, som skriver låtar, sjunger och gillar att komma på nya saker, idéer och visioner. Sen jobbar jag hårt för det, mycket eftersom jag brinner för det jag gör.

 

- Berätta lite om dina erfarenheter från ”Så mycket bättre? Hur var det att tolka låtar av Olle Ljungström och Magnus Uggla?

 

– Det var första gången jag sjöng på svenska och släppte svenska låtar. Jag tyckte själv att det var väldigt kul och bra, men jag visste inte att det skulle uppskattas så mycket av Magnus, Olle och dem andra artisterna och att det svenska folket skulle ta till sig det så mycket som dom gjorde. Sen är det speciellt när artisten man tolkar sitter framför en, då vill man nästan göra ännu bättre ifrån sig för att dom ska bli nöjda.

 

 

- Hur jobbar du fram låtar och när och hur dyker de upp?

 

– Jag vill oftast hitta en ackord som jag gillar, sen hittar jag melodier som passar till ackorden. Melodierna är min starkaste sida, dom ritar upp bilder i huvudet och så kommer jag oftast på texterna.

 

- Hur var det att sammarbeta med Robyn?

 

– Robyn är grym och har förvaltat sina talanger på helt rätt sätt, tycker jag. Det var länge sen vi jobbade ihop nu men minns att jag var väldigt imponerad av henne.

 

- Vilka planer har du för framtiden?

 

– Jag vill fortsätta utvecklas så som jag gjort under åren och skriva nya låtar och hitta nya sätt att göra det på. Sen vill jag resa mer i fritiden och eftersom jag är en äventyrlig person så gillar jag att dyka och hiking i djungel och sånt.

 

 

- Popklikk älskar Eldkvarn och Plura, hur är det med dig?

 

– Jag har inte lyssnat in mig på dom så mycket, men jag får ta och göra det.

 

- Vad för slags musik lyssnade du på under din uppväxt?

 

– Jag växte upp med mycket Michael Jackson, Gypsy Kings, Sade, Whitney Houston etc. Jag gick på ett klassisk musikgymnasium och lyssnade mycket på klassisk musik.

 

- Vilka album lyssnade du mest på i fjol?

 

– Jag lyssnar mest på olika låtar och inte hela album längre, men om jag ska välja tre stycken så var det nog Lana Del Rays «Ultraviolence», Sam Smiths «In The Lonely Hour» och Bombay Bicycle Clubs «So Long, See You Tomorrow».

 

- Vem är genom tidernas bästa sångare?

 

– Whitney Houston. Hennes framträdande av nationalsången på Super Bowl 1991 är det bästa jag hört sångmässigt.

 

 

- Plocka ut tre album som personligen betytt mycket för dig.

 

– ”Dreaming Out Loud” av OneRepublic:  Varje gång jag lyssnar på låtarna på den här skivan så minns jag en bilresa jag gjorde helt själv i Europa när jag nyligen hade fått mitt körkort. Jag åkte spontant och köpte skivan när jag kom fram till Lyon i Frankrike. Hela den resan gav mig en frihetskänsla och jag förknippar låtarna med det.

 

”Thriller” av Michael Jackson: Många album som jag tyckte om väldigt mycket förr låter inte lika bra idag som jag tyckte då. Produktionerna, melodierna och texterna på «Thriller»låter fortfarande moderna idag, vilket är häftigt 30 år senare. «Billie Jean», «Beat It» och «Human Nature» är favoriterna.

 

”Ludovico Einaudi” av Divenire:  Jag gillar klassisk musik väldigt mycket och jag gillar filmmusik väldigt mycket också och den här skivan är som en mix av dette. Jag gillar det melankoliska, känsliga och djupa. «Monday» är favoriten på skivan.

 

 

- Välj mellan följande artister?

 

- The Smiths eller The Clash?

 

– The Smiths, eftersom jag föredrar deras musik.

 

- Paul Simon eller Neil Young?

 

– Paul Simon som har skrivit en av mina favoritlåtar, ”The Sound of Silence”.

 

- Carola eller Håkan Hellström?

 

– Dom är så olika och bäst på det dom gör i deras musikgenre, men jag väljer Håkan eftersom jag föredrar hans musik.

 

- Nirvana eller Johnny Cash?

 

– Jag lyssnar helst på Nirvana.

 

- Madonna eller Kate Bush?

 

– Madonna, mängder av grymma låtar.

 

 

- The Beach Boys eller Led Zeppelin?

 

– Led Zeppelin, som jag faktiskt lyssnar på mycket idag.

 

- Pink Floyd eller Tom Waits?

 

– Jag har inte så bra koll på någon av dom, men jag väljer Pink Floyd, för rosa är väl kul.

 

- Oasis eller The Cure?

 

– Oasis, ett av mina favoritband från förr.

 

 
Källa och orginalintervju http://www.popklikk.no/musikk/hot-hottesen/

Darin - DiWeekend

 
 

Med rum för Darins nya sound

 

Men i en inspelningsstudio på Karlbergsvägen i Stockholm blir uttrycket ingen liknelse längre. Här finns – i bokstavlig bemärkelse – ett musikaliskt rum. Inget rum i Sverige andas lika mycket musik som Atlantisstudion.

 

Det musikaliska rummet utgörs av en före detta biograf. Studiorummet är så stort att man som besökare stannar upp i steget och blir stående, tyst och vördnadsfull, nästan som i en kyrka. All musik som har spelats in i det här rummet har stannat kvar i väggar, golv, tak, varje stol man sätter sig på.

 

Atlantisstudion har kallats Birkastans eget Abbey Road. Från början hette den Metronomestudion och startades i slutet av 1950-talet av producenten Anders Burman, nyligen invald i Swedish Music Hall of Fame. 1983 togs den över av Janne och Katarina Hansson som fortfarande driver den.

 

Det var i denna studio som Cornelis Vreeswijk satte sig på en pall mitt i rummet, tände en cigg och med Anders Burman i kontrollrummet sjöng in låtar som Felicia adjö och Deirdres samba.

 

Det här som Lill Lindfors gjorde den slutgiltiga kopplingen mellan byggnader och musik genom att sjunga raderna: ”Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik”.

 

Under detta biografhöga tak sjöng Pugh Rogefeldt Här kommer natten. Anna-Lena Löfgren spelade in Lyckliga gatan, omedveten om att den fyra decennier senare skulle användas som titel till ett banbrytande musikprogram i TV4.

 

ABBA spelade in nästan alla sina låtar i detta musikaliska rum fram till 1978 då Polarstudion byggdes vid S:t Eriksbron, några dussin tamburinkast härifrån, åtminstone om Ricky Bruch hade kastat.

 

Och så Ted Gärdestad förstås.

 

Med Björn och Benny i kontrollrummet och Agnetha och Frida i kören, spelade Ted Gärdestad här in låtar som Sol, vind och vatten och Så mycket bättre, Så även den använd som titel och temalåt i ett tv-program i TV4.

 

Den artist som nu arbetar i Atlantisstudion är väl medveten om var han befinner sig.

 

”Jag har lyssnat väldigt mycket på Ted”, säger Darin.

 

”När jag i fjol var med på en hyllningsplatta till Ted Gärdestad var det första gången jag spelade in här. Det är en väldigt speciell plats. Man känner verkligen historien i väggarna.”

 

Darin Zanyar, 27, arbetar i Atlantisstudion i två veckor med att spela in ett album som släpps i höst. När han går runt här bland akustiska instrument, klädd i manchesterbyxor, flanellskjorta och vikarieskägg, smälter han förvånansvärt väl in bland dem som spelat in här förr.

 

 

Varmt och akustiskt

 

Det kommande albumet innebär en nystart för Darin som artist i flera bemärkelser. För första gången gör han ett album på svenska.

 

Första gången som Darin över huvud taget sjöng någonting på svenska var just i Så mycket bättre Hans tolkningar av Olle Ljungströms En apa som liknar dig och Magnus Ugglas Astrologen tillhör de mest populära i programmets femåriga historia, med 20 miljoner respektive 16 miljoner spelningar på Spotify.

 

De låtar han nu sjunger in är hans egna. När Darin står i Atlantisstudion och sjunger Ta mig tillbaka, en låt som just har släppts på singel , visar han att det är i det här sammanhanget han hör hemma.

 

Soundet är varmt, akustiskt, stort som rummet. Texten är det mest personliga han skrivit. En längtan efter en tid då livet var enklare och dagarna var längre.

 

Det är många singer-songwriters som har gjort tillbakablickar till sin barndom. Skillnaden i Darins fall är att den gamla goda tiden han sjunger om inte är 1970-talet utan det tidiga 1990-talet.

 

”Den idylliska tiden i början av 1990-talet då det inte fanns laptops, då alla inte hade mobiler. Den tid då man cyklade runt och knackade på dörren hos kompisar. Vi spelade Nintendo 8-bit (nämnt i låttexten) och lyss-nade på Michael (Jackson) och Whitney (Houston). Det kändes som man utnyttjade tiden mer då, som om dagarna var länge. Sittande med sociala medier i dag kan en timme kännas som fem minuter, men då var somrarna längre.”

 

Du sjunger att ni lekte i skogen, vilken skog var det?

 

”Många skogar. Vi flyttade så mycket när jag växte upp. Men framför allt i Alby och Husby.”

 

Husby och Alby är förorter som man genom medierapporteringen annars inte förknippar med idylliska skogar.

 

”Men alla som har bott där vet att det finns jättefina skogar där! Vi hade inte med oss några leksaker när vi lekte i skogen. Det var bara vi själva. Ändå var det världens häftigaste lekplats. Att det kan behövas så lite för att skapa något magiskt är något jag ofta tänkt på när jag i dag gör musik.”

 

Bland minnesbilderna som dyker upp i texten till Ta mig tillbaka finns också hans storasyster Rosa. Hur de satt bredvid varandra i baksätet när familjen åkte på bilsemester. Darin berättar att hans syster tar examen i ekonomi under våren.

 

”Det är toppen, då kan hon hjälpa mig med sådant.”

 

Mamma lyssnade på pop

 

Familjen Zanyar har gjort en lång resa. Darins pappa Shwan växte upp i den irakiska delen av Kurdistan. När pappan 1980 inkallades för kriget mot Iran flydde han till fots. Dagen efter flykten dödades hela hans trupp.

 

I Teheran återförenades han med den kvinna, Ashti, som kom att bli Darins mamma. Därefter lyckades de fly till Sverige.

 

Darin föddes 1987. I mars 1998 ringde en vän till föräldrarna och sa att de skulle sätta på tv:n. Saddam Hussein hade attackerat deras gamla hem-stad Halabja med kemiska stridsmedel. 5000 kurder mördades – vänner, släktingar, gamla klasskompisar.

 

När familjen Zanyar flyttade runt mellan olika adresser i Stockholm – Alby, Husby, Vällingby, Råcksta, Viksjö – så tillhörde de mest värdefulla sakerna i flyttkartongerna mamma Ashtis skivsamling.

 

”Min mamma har alltid lyssnat väldigt mycket på pop. Jag fick tidigt starka band till musik. Hon hade precis allt med Whitney, Michael och Madonna. Alla lp-skivor stod där i hyllan. Musik hördes hela tiden hemma. Det spelades även lite kurdisk musik. Gipsy Kings gick mycket ett tag. Richard Marx. Hela familjen har alltid varit väldigt musikintresserad och är ett bra stöd för mig.”

 

Du spelar upp nya låtar för dem?

 

”Ja, alltid, direkt när jag har gjort dem. I början förstod de inte alltid skillnaden mellan demoinspelningar och färdiga inspelningar. De kunde säga ’det här låter inte färdigt’ eller ’ljudet är alldeles för dåligt’. Men nu är de också värsta proffsen, haha.”

 

Vad tycker din familj om din helt nya musikaliska inriktning, att du plötsligt sjunger egna låtar på svenska?

 

”Det komiska är att de inte ens har kommenterat just det. För dem kännas allt jag gör naturligt. De känner mig ju så bra, det är ju fortfarande jag som sjunger. Så vad de lyssnar efter är andra saker, om det är en bra låt eller inte, om de tycker om den.”

 

Är det inte nervöst att byta sound och sångspråk? Du har många fans, även utomlands, som under tio år lyssnat på dina engelska låtar.

 

”Jo, när jag har stått här och sjungit har det ibland känns väldigt nervöst. Men en person som varit med länge i branschen sa till mig: ’När du slutar känna det där nervösa pirret, det är då du ska sluta’. Det har stärkt mig i modet att testa nya saker. Det finns en textrad på albumet som sammanfattar lite av den känslan, ’Fjärilar i magen, jag vill allt förutom lagom’.”

 

Sångmikrofonen som Darin använt för det nya albumet är en historia i sig. Det är en Neumann U47, en mikrofon som tillverkades i Tyskland mellan 1949 och 1965. Just den mikrofon som finns i studion på Karlbergsvägen köptes in i slutet av 1950-talet.

 

Neumann U47 kan kallas för mikrofonernas Rolls-Royce, berömd för sitt varma och detaljrika sound. Frank Sinatra insisterade på att det skulle finnas en U47 vid alla inspelningar. Beatles-producenten George Martin hade det som favoritmikrofon. Ljudteknikern Bill Porter använde en U47 när han spelade in de största hitlåtarna med Everly Brothers och Roy Orbison.

 

”Jag måste sjunga på ett annat sätt när jag sjunger i den. I normala fall kan man klippa mycket, pussla ihop de bästa tagningarna, det kan vara sjukt många klipp i en låt du hör på radion. Men med den här micken hörs det väldigt tydligt om det är några klipp. Jag har därför sjungit det mesta live. Det blir inte lika perfekt alla gånger men ger en annan känsla. Det är lite bära eller brista.”

 

 

PT fyra gånger i veckan

 

Att sången och musiken till stor är inspelad live innebär dock inte att inspelningsprocessen blir enklare och snabbare. När vi äter lunch tillsammans en vecka efter att jag besökt studion meddelar Darin, som alltid strävat efter perfektion, att de just gjort klart mix nr 27 av Ta mig tillbaka.

 

”Fast sedan mix nr 24 har det ärligt talat mest bara handlat om detaljer. Kanske sänkt en gitarr eller så.”

 

Det är en ganska fancy hotellrestaurang med en meny som är därefter. Darin studerar menyn. ”Egentligen vill jag ju ha en cheeseburgare”.

 

Varför tar du inte cheeseburgare då?

 

”För att min tränare inte skulle gilla det, haha. Jag har gått all in med träningen sista tiden. Jag cyklar, jobbar och kör med PT (personlig tränare) fyra dagar i veckan.”

 

(Avslöjande journalistik: det slutar med att han tar cheeseburgaren.)

 

U47-mikrofonens sätt att ställa allt på sin spets – bära eller brista – präglar även Darins nysatsning på flera plan. År 2005 skapade Robyn ett år noll i sin karriär genom att lämna sitt gamla skivkontrakt, starta ett eget skivbolag, byta stil och göra ett album med ett helt nytt sound.

 

Darin gör nu något liknande. Hela det nya albumet, en dyr inspelning med bland annat en hel stråkensemble, har han bekostat själv. Albumet ges ut på hans eget skivbolag.

 

”Det är lite ironiskt att allt det jag strävade efter när jag debuterade för tio år sedan har jag gjort mig av med nu … Men det känns helt rätt att gå den här vägen. Och det är så skönt att jag kan göra det. Mitt senaste skivbolag och jag hade inte samma vision. Jag har en egen bild av vad jag vill göra.”

 

Vilken är den allra första låt du gjorde?

 

”Det var när jag på Viksjöskolan när jag var 13. Den låten blev faktiskt en liten hit i skolan.”

 

På vilket sätt spred den sig? Via en kassett som du delade ut?

 

”Nej, nej, en mp3 som mejlades runt.”

 

Vad var du för person i skolan?

 

”Jag var rätt ny i skolan och hade inte berättat för någon i min klass att jag höll på med musik. Varje fredag var det konsert i skolan. Jag anmälde mig och sjöng min egen låt. Folk kom fram och undrade om det verkligen var jag som sjöng på riktigt. De trodde att jag mimade till någon annans låt. Sedan den dagen var jag Darin, han som håller på med musik. Den bekräftelsen var viktig, det visade att jag kunde hålla på med min passion.”

 

17-åringen från Råcksta

 

Fyra år senare, 2004, anmälde sig Darin till den allra första omgången av Idol. På den tv-inspelade auditionen ser man Darin sitta utanför domarrummet i en röd huvtröja och långt nedragen keps. En studioman ropar ut ”4396, varsågod” och nr 4396, Darin, kliver in till domarna.

 

Han har tandställning och säger att han är 17 år och kommer från Råcksta. När han ser domarnas frågade uppsyn lägger han snabbt till: ”Ligger nära Vällingby”. Sedan sjunger han en låt av ’N Sync, Justin Timberlakes första grupp, balladen (God must have spent) A little more time on you.

 

Alla fyra domarna ger tummen upp. Kishti Tomita säger att låttiteln även gäller för Darin. Han blev kvar i tävlingen ända fram till finalen där han förlorade mot Daniel Lindström.

 

Till skillnad från Daniel Lindström följde Darin upp framgången med tio år av hitlåtar. Han är och förblir den största artisten som har kommit fram i svenska Idol.

 

Vad kommer du ihåg från den där Idol-auditionen?

 

”Jag var så fruktansvärt trött att jag inte minns så mycket. Jag hade köat sedan tre på natten.”

 

Varför hade du köat så länge? Det fanns väl inget skäl att oroa sig över att inte få plats?

 

”Nej, men jag ville bara vara först i kön. Trots det var det nära att jag inte blev insläppt. Jag visste inte att man var tvungen att ha med sig id-kort för att visa att man var över 16 år. Det löste sig till slut genom att en kompis som hade följt med lyckades intyga att jag hade åldern inne.”

 

Beslutsam

 

Darin lägger ned besticken och torkar sig om munnen. Smulor från hamburgerbrödet, det sista beviset på vad han faktiskt åt, röjs undan.

 

”Det där med köandet mitt i natten är så typiskt mig. När jag väl bestämt mig för någonting, då gör jag det bara. Det är samma känsla nu. Nu vill jag att alla ska få höra de nya svenska låtarna.”

 

 

/Jan Gradvall 

Foto: Oskar Omne

 

http://dagensindustri.se/vara-tidningar/di-weekend/


Darin - Välkommen hem nr 2 2013

 
Läs här http://www.mypaper.se/show/stangastaden/show.asp?pid=24577962734678

Darin - STIM Magasinet #1 2013

 
 
LÄS HÄR http://issuu.com/stim-magasinet/docs/stim-magasinet_1_2013 

Darin - Situation Sthlm April #188


Darin - Kick Off

 
http://www.kick-off.se/

Darin - GAFFA

 
 
 
 
Läs online på sida 24-27 http://e-pages.dk/gaffa/2013-2-SE/
 
http://gaffa.se/

Expressen "Jag förstod att det var något fel"

HITTADE HEM. För två år sedan tappade Darin all lust till musiken. Under sju månader sjöng han inte en ton. Men han hittade vägen tillbaka och släpper i dag ett nytt album. Foto: Tommy Pedersen
 

Darin Zanyar är större än någonsin efter succén i "Så mycket bättre" och nu släpper han eget album som ska slå utomlands.

Men här berättar sångaren om den sju månader långa krisen då han slutade sjunga helt. Istället begav han sig ut i världen och dök med hajar i Brasilien.

- Jag undrade hur lång tid det skulle ta att få tillbaka energin som får mig att älska musik, säger han.

 

Darin Zanyar, 25, är tillbaka med albumet "Exit".

Albumet, som släpps i dag, är eldprovet efter vinterns succé i TV4:s "Så mycket bättre".

Vägen hit har varit lång och krokig. I april 2012 skulle Darin ha släppt en skiva - men han ställde in den i sista stund.

- Jag kände att den helt enkelt inte var tillräckligt bra, säger han.

Skivan hade föregåtts av en svår kris - under sju månader sjöng Darin inte en ton.

- Jag slutade sjunga. Jag hade ingen lust. Jag sjöng inte, varken när jag var hemma eller på fritiden. Jag förstod att det var något fel, säger han.

Det var februari 2011 och Darin bestämde sig för att ta en paus - från allt. Han sparkade hela sitt management och gav sig ut i världen.

 

Ville stå på egna ben

 

- Jag hade precis fyllt 23 och kände att... att jag behövde växa upp. Under min uppväxt var det annorlunda. I tonåren hade jag alltid människor runt mig som kunde hjälpa till. Så jag kände att jag ville ta tag i mitt eget liv. Både privat och jobbmässigt, säger han.

Han skötte karriären på egen hand.

- Jag fick prova på att ta hand om min karriär själv. Jag bokade möten i Tyskland, Sverige och Finland. Fixade kontrakt. Hade möten med mina advokater. Det var skönt att känna att jag kunde klara det själv.

 

Reste runt i världen

 

Det kringflackande livet förde honom bland annat till Portugal, Brasilien och USA.

- Där tog jag dykarcertifikat och hajkade i djungeln, gjorde galna grejer. Dök där det fanns stora stingrockor och hajar. Sköldpaddor och delfiner, säger han.

Samtidigt bar han på en ständig oro för när hans lust till att skapa musik skulle återvända, om den skulle återvända.

- Jag undrade hur lång tid det skulle ta att få tillbaka energin som får mig att älska musik. Nu när jag är hemma sjunger jag hela tiden, lyssnar på musik, tänker på konserter. Då fanns det inte. Ingen glöd, säger han.

En dag märkte han att han satt och nynnade när han lyssnade på musik på sin Ipad.

- Det var den där lugna gitarrlåten "Honey and the moon". Plötsligt märkte jag att jag sjöng med.

 

http://www.expressen.se/noje/jag-forstod-att-det-var-nagot-fel/

 
 

Darin - Metro "Det var som terapi"

 
 

Darin - ICAkuriren

 
 
 
(KLICKA för att läsa)
 
 
 

Darins "Playing with fire" får 4 av Metro

 
http://metropoint.metro.lu/20130117_Stockholm.pdf

Darin - QX

 
 
 
Darin är även moninerad till Gaygalan 2013 i kategorierna Årets Svenska låt (Astrologen)
och Årets artist (Darin) Gå in och rösta

Darin - Aftonbladet

 
Darins första hit ”Money for nothing” petade ner Kent från försäljningslistans förstaplats.
 
— Det var värsta grejen. Mina kusiner är från Eskilstuna och de sa: "Shit, folk är ganska sura på dig nu", säger Darin Zanyar och skrattar.
 
Hur var det att slå igenom över en natt?
 
— Det var sjukt. Helt plötsligt kunde jag inte åka tunnelbana och gå runt som vanligt. Folk kände igen mig. Jag började oftast skratta när det hände sådana grejer för jag tyckte att det var så konstigt. Än i dag när det händer och folk är lite speciella skrattar jag, jag kan inte hålla mig.
 
Jag träffar Darin i ett konferensrum på hans skivbolag Universal. Han bär en vit t-shirt under sin gröna skinnpaj, svarta jeans från Cheap Monday, skor från Dolce Gabbana och en klocka från Sjöö Sandström. Ja, han har en stylist. I halsbandet dinglar tre trianglar i järn.
 
— Det är mitt namn på kurdiska. Nej, jag skämtar bara. Jag hittade det i London och tyckte det var snyggt.
 
Darin Zanyar är 25 år är och vuxen. Tandställningen är borta (han bar den i två år). På nattduksbordet hemma i bostadsrätten ligger Factory girls, Leslie T. Changs faktabok om Kina och migrationen från den fattiga landsbygden till fabrikerna i storstäderna, som han precis har börjat läsa. I hans plånbok ligger ett patientkort från ett privat sjukvårdsförsäkringsföretag.
 
— Jag tror att det är många som alltid kommer att se mig som 17-åringen som slog igenom. Så är det för de flesta som slår igenom unga.
 
Känner du dig vuxen?
 
— Jag känner mig mitt emellan om jag ska vara ärlig. Eller så är det så här man känner när man är vuxen. Känner man någonsin "nu är jag vuxen"?
 
I TV4:s Så mycket bättre är Darin, född 2 juni 1987, är yngst. År 1987 hade Magnus Uggla redan hunnit släppa nio skivor, Pugh Rogefeldt 12 plattor och Sylvia Vrethammar 14 album.
 
—Jag var nervös innan jag åkte. Shit, vad har jag gett mig in på? Ska jag bo i ett hus med sex andra artister i tio dagar? Det är en speciell grej.
 
Den ende han kände var Magnus Uggla. De har turnérat ihop. Miss Li hade han bara hälsat på. Olle Ljungström hade han aldrig mött.
 
—Jag klickade snabbt med Maja Ivarsson (från The Sounds). Hon är en jävligt skön person med mycket energi och väldigt rolig.
 
Darins senaste album Lovekiller kom 2010. Sen blev det tyst. Sen åkte Darin till Berlin. Då blev det ännu tystare. Först i februari i år släppte han nytt material singeln, Nobody Knows. Tanken var att han skulle ge ut ett minialbum i april men han var missnöjd med resultatet så de planerna gick om intet.
 
—Jag har sådana dagar, långa perioder, då jag skriver musik. Det blir bra, men inte så bra som det kan bli. Det var så jag kände. Jag skrotade alla låtar utom Nobody Knows och en till. Jag har kommit in i ett flow de senaste veckorna, precis som jag hade när jag jobbade på Lovekiller skivan. På en vecka skrev Tony Nilson och jag halva skivan. Då gjorde vi Microphone, Lovekiller och bröllopslåten till Victoria. Det som har hjälpt mig i karriären är att jag skriver mina egna låtar. Jag är inte beroende: "Fan, jag måste ha en ny hit" utan jag skapar själv eller tillsammans med andra.
 
Efter min intervju ska Darin till Cosmosstudion, där bland andra Swedish house mafia och RedOne, som arbetat med Michael Jackson och Jennifer Lopez, brukar spela in.
Redan på högstadiet var han känd som musikkillen och uppträdde varje vecka för de andra eleverna. Men efter genombrottet slutade Darin på många sätt vara en vanlig tonåring. När hans jämnåriga kompisar gick på hemmafester i Stockholms förorter åkte Darin på promotionturnéer till Tyskland, Schweiz och Österrike. Ibland har han saknat just vanligheten.
 
— När jag kollade på high school-filmer och hörde om kompisar som alltid var på fest tänkte jag att det hade varit kul att vara där. Jag tog igen det när jag bodde i Berlin, och då var det verkligen hardcore. Berlin var det perfekta tillfället för mig att dra ut och leva livet. Jag skaffade jättemycket nya vänner där som jag fortfarande har kontakt med.
 
Vilka är uppoffringarna du gör för att få dina 45 minuter på scenen som du älskar?
 
— Man reser väldigt mycket. Ibland känner man: "I dag hade det varit kul att hänga på polarna". Ibland blir det ensamt på vägarna. Förutom det så är det kul. Det känns inte som ett jobb.
 
Det märks när man pratar med Darin att han älskar sitt jobb och att han har all anledning till det. I en artikel från 2008 säger han: "Ibland brukar jag 'i-chatta' (skriva textmeddelanden med bild på den man pratar med, reds anm.) med låtskrivaren RedOne som bor i USA, och helt plötsligt när vi chattar så kanske Lionel Richie eller Enrique Igleisas går förbi i bild och bara 'Tja Darin!' En annan gång var det nån av dem, typ Akon, som bara 'Åh, jag såg din video, jättebra var den'. Det är coolt."
 
Darins och mitt samtal leder in på Lionel Richie och hans låtskrivande.
 
—För tio år sedan fick jag i en telefonintervju chansen att fråga den amerikanske sångaren hur man skriver en kärlekslåt. Han svarade: "Det spelar ingen roll om du är bulldozerförare eller professor, alla människor vill någon gång i livet höra dessa ord — 'I want you', 'I need you', 'I love you' och 'Forever'."
 
Är det lättare att skriva låtar när man är nyförälskad?
 
— Om man skriver om att vara nyförälskad blir det bra. Jag brukar skriva om det jag känner, vare sig jag är nyförälskad, sårad eller skitglad. Nobody Knows handlar om jobbig kärlek. Jag ställer frågor — varför gör det så ont, varför känns det så skönt, varför slår mitt hjärta så här, varför är det tungt ibland? Det enda jag kommer fram till är att ingen vet.
 
Är du singel?
 
—Just nu är jag singel. Jag träffade en tjej när jag bodde i Berlin och som jag var tillsammans med ganska länge. Hon åkte hit till Stockholm, jag åkte dit. Hon var tyska. Det har varit on-off, men nu är jag singel.
 
När Darin slog igenom skrev fansen sexnoveller med den unge hjärtekrossaren i huvudrollen som de publicerade på nätet. Eller så skrev de historier där Darin dör på slutet. Lite av den besattheten som hans fans kan uppvisa upptäcker jag när Darin, fotografen och jag lämnar konferensrummet för att fotografera den gamle Idol-tvåan vid dammen på innergården. Darin poserar vant framför kameran. Det blir mycket smala ögon och armar i kors när han sätter i gång. Och där vi finner Darin, där finner vi damer.
 
Från ingenstans dyker två tolv-åriga flickor upp, men de vågar inte gå nära med sina mobilkameror utan spejar på sin idol från bakom en häck. Men en tjej i 25-årsåldern i vita storkökskläder tar sig ända fram men förvandlas i den undersköne sångarens sällskap till en tafatt skolflicka. Hon stammar och skrapar med foten.
 
”Jag träffade dig i Arninge Centrum förra året, minns du mig? Du har säkert många fans”, säger hon i en utandning.
 
Hon ber om en bild. Darin är artig, tillmötesgående och charmig.
 
Ditt jobb är en ständigt pågående popularitetstävling. Hur hanterar du artistbranschens osäkerhet?
 
— Man måste veta att man inte alltid kan vara på toppen, det funkar inte så. Det måste gå upp och inte ner. Jag kör på helhjärtat och gör inte saker förrän de känns bra. Det är klart att det är lite nervöst när jag släpper nytt och att jag undrar hur det kommer att gå, men samtidigt, om jag tänker för mycket på det sättet blir jag galen.
 
Tre frågor:
 
Mitt bästa stiltips till män:
 
I stället för att följa trender och se ut som alla andra ska man köra på det man själv tycker om.
 
Manlig förebild:
 
Kanye West är grym, både stil- mässigt och musikaliskt. Det är skönt med artister som gör sin grej.
 
Bästa tips till andra som drömmer om en artist karriär:
 
Börja skriva låtar som passar din röst och föreslå dem för skivbolagen. Om det är någon gång man ska göra det så är det nu.
 
Självporträttet
 
”Jag försökte rita av mig själv som en mangafigur. Håret och smajlet är det centrala. Mitt utseende är inget jag tänker på så ofta. Om jag har komplex? Ja, det är klart, men jag tänker mest på andra grejer. Håret måste vara perfekt. Det ska se ut som om man inte har fixat sig”
 
Till sist tänker Erik:
 
Att Darin har "det". Ända sedan genombrottet har alla - från förståsigpåare till tonårstjejer talat om hans strålglans. Så jag säger det till honom. Vad tror han själv att han har? Darin blir glad, men kan inte sätta fingret på vad det än "Det är inget jag tänker på. Jag tror att alla har sin glow", säger han.
 
/Erik Olkiewicz
 
 
 
Foto: Mia Carlsson
 

Darin - Metro Wkd

 
SIDA 2
 
LÄNK http://metropoint.metro.lu/20121207_WeekendStockholm.pdf
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0