Foto: Tove Andersen Tormod

 

Under hela hösten medverkade Darin i Så mycket bättre och har låtit sitt framträdande där bli ett smakprov på vad framtiden lovar. Döskalle & Mästerligt ställde honom mot väggen för att snacka Europasejourer, The Sounds-Maja och Lil Jon.

 Brukar du få skit för att du inte är tillräckligt macho?
– Nej, faktiskt inte. Tvärtom, tror jag. Det är kanske lite oväntat att jag inte är det, att jag inte känner att jag behöver bevisa någonting.

 Hur var det att göra en låt med Lil Jon?
– Det var grymt. Jag gjorde den med Jim Beams som jag jobbade väldigt mycket i USA och han har jobbat med de flesta därborta, sen när vi var klara med låten kände jag att det var en väldigt klubbig låt med mycket energy, jag kände att jag behövde något för att den skulle upp mer.

Du behövde att någon skriker ”YEAH!” I bakgrunden?
– Ja, och ”WHAT?!”.

Gillar du crunk?
– Ja.

Så när skaffar du grills?
– Haha, nej, inte så extremt.

Känns det viktigt att vara en svensk popstjärna med kurdisk bakgrund när vi lever i en tid av växande främlingsfientliget?
– Det är klart att det är det. Det är viktigt att ta fram det som är positivt med andra kulturer.

 Du gav verkligen allt under dina uppträdanden under Så mycket bättre. Imponerande! Var det därför du var så tråkig under själva middagsdelen?
– Tråkig? Jag tycker inte att jag var tråkig. Jag observerar mer och lyssnar. Jag känner inte, som jag sa innan, att jag behöver göra mig till eller vara den som snackar mest. Jag är mig själv, jag är inte en person som sitter och babblar hela tiden. Jag snackar när jag har något att säga.  Sen kommer inte allting med, vissa dagar snackar jag mer än andra, men det kommer inte mer. Vi snackar i tre timmar och sju minuter kommer med.

Varför kom du så bra överens med Maja Ivarsson?
– Vi är så jävla olika, jag tror inte att man kan bli mer olika. Jag är ganska lugn av mig och hon är tvärtom, hon har mycket energi och är en galen typ av tjej. Det är kul att vi klickade så pass mycket som vi gjorde.

Blir du ofta objektifierad?
– Jag har inte tänkt på det på det sättet.

 Var din medverkan i Så mycket bättre ett nödvändigt ont?
– Det var ingenting som jag hade tänkt på innan, att jag måste göra det. Men så fick jag förfrågan och det kändes som att det var rätt i tiden. Det hade gått så lång tid sen jag började, nu kan det vara skönt att visa vem jag är idag både som person och vad jag gör, och kan göra musikaliskt.

 Sörjer du att du inte fick genomlida puberteten ifred?
– Puberteten, det är väl när man är 13?

Hela perioden, från ungefär 13 till 20?
– Nej, det är inget jag ångrar. Jag är glad att jag började när jag var ung, annars hade jag inte varit där jag är idag. Det är klart att det fanns stunder som var jobbiga när mina polare skulle festa eller resa och jag jobbade och inte kunde följa med. Samtidigt är det ett val jag gjort själv.

Hur känns framtiden som artist med tanke på industrins kris?
– Det fysiska, skivorna, var ju väldigt stort när jag började. Pappsinglar var stort när jag började och de finns inte kvar längre. Skivor säljer ju, men det funkar skitbra med det digitala. Tack vare den delen går det runt.

Skivkrisen är inget som påverkar dig alltså?
– Nej. Kanske där vid glappet 2007 eller 2006, men nu är det bättre.

 Fruktar du den dagen då du inte längre får någon uppmärksamhet?
– Jag har ju varit med om det flera gånger. Det är klart att det måste gå upp och ner. Så är det med allting i livet, det är en balans bara. Efter andra plattan hade jag ju ett långt break, och då sa folk alltid ”jaha, vad gör du nu, varför har du inte släppt nåt på länge?” och samma sak efter tredje plattan, inför fjärde och samma sak inför femte plattan. Det är klart man måste ta breaks för att kunna skriva klart en ny platta och för att folk ska fatta att det här är nånting nytt.

 Brukar du tänka på Daniel Lindström?
– Haha. Nu gör jag det, tack vare dig.

Men inte annars?
– Nej, inte så. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta tänka på finalen efter den dagen. Jag trodde att jag inte skulle få nåt skivkontrakt.

Vad skäms du mest för i din karriär?
– Jag minns att jag ramlade på scenen en gång, ganska fult var det också, på en turné. Jag skulle uppför en ramp jag hade och då ramlade jag på trappan, fick panik och kröp upp de sista trappstegen. Det måste ha sett så sjukt fult ut.

Vad får du mest skit för?
– Tidigare, när folk inte hade så bra koll på mig, trodde de väl att jag fick väldigt mycket serverat. Då ser man ju en sån typ av artist som en produkt, som bara går in och spelar en låt och blir styrd. Men det är faktiskt tvärtom. Jag skriver ju mina egna låtar och är väldigt involverad i allt som händer runt omkring mig.

Vilken del av artisteriet skulle du helst slippa?
– Det är nog allt resande på turnéerna, när man ska göra promo. Sen när man står på scenen, det är ju den bästa känslan som finns. Att ta sig dit, all väntan och hotellrummen när man bara sitter där och inte har nåt att göra. Det blir lite ensamt ibland.

 Ångrar du ditt sommarprat?
– Absolut inte, tvärtom. Jag fick ju väldigt bra respons på det, jag var väldigt nöjd med det själv.

Vad får dig att gråta?
– Det är väl ifall jag verkligen djupt går in på min bakgrund och allt som har hänt min släkt. Det är väl det som är mest känsligt.

Du tillbringar mycket tid på egen hand i Europa, varför?
– Nu har jag inte gjort det på ett tag. Då gjorde jag det för att jag kände att jag ville komma ifrån allting och behövde rensa tankarna. Jag är väldigt spontan som person. Jag får oftast höra att jag är galen när jag gör vissa saker, men fattar inte vad folk menar med det. Jag kände för det, varför inte?

Det känns som att det alltid är taglinen, ”Nya tuffa Darin”?
– De vill kanske ta fram just de delarna av skivan, nu är det ju blandat.  Det finns ju väldigt många låtar som är väldigt personliga.

Du verkar vara lite av en adrenalinjunkie, är det något som du räds?
– Jag var väldigt flygrädd förut, men det har faktiskt försvunnit. Jag hade lite fobi för det för några år sen, men nu är det inget speciellt. Jag var och hajkade i djungeln i Thailand för några veckor sen, men då var jag inte heller så nojig.

Vem skulle du helst byta karriär med?
– Jag skulle bara vilja testa att få känna hur det är att vara Barack Obama. Jag skulle vilja få reda på lite saker som jag är nyfiken på.