Slår inte nya albumet är han pank - klart han har "Fjärilar i magen".

Darin Zanyar berättar här om mörkret i sin personlighet, att han blivit bedragen och om den okända Asien-karriären.

– Förr oroade jag mig mycket. Jag har släppt det nu, eftersom jag förstått att jag bara kan göra mitt bästa, säger han.

 

 

Kaffeverket, där vi ska ses, känns lite... svårt, komplicerat. Det är liksom mer Nour El-Refai än Måns Möller, mer Berlin än Mallorca.

Darin Zanyar kommer in med ett par runda glasögon vilande på nästippen, mönstrad skjorta, beiga byxor och brun mockajacka.

Han ser snarare ut som en fransk författare än en popstjärna. Det säger jag också till honom.

– Haha, min polare sa samma sak häromdagen, svarar han.

 

 

Darin: "Jag tar alla risker själv"

 

 

Parallellt med lanseringen av "Fjärilar i magen", där han sjunger på svenska och på skivomslaget sitter med en akustisk gitarr, ska han lansera sitt förra album, "Exit", som är mer skinnjacka och pop, i Asien och Australien.

– Jag får väl hitta någon mellanting nu när jag ska till Asien och spela de gamla låtarna. Ta av mig glasögonen. Eller i alla fall byta ut dem mot solglasögon.

 

Du har startat eget skivbolag för att ge ut "Fjärilar i magen".

 

– Ja, jag tar alla risker själv. Jag har satsat väldigt mycket. Hyrt in de bästa musikerna, en stråkorkester. Mot slutet av dagen vill jag inte se tillbaka och känna "tänk om jag gjort så i stället".

 

Är du pank om det inte fungerar?

 

– Ja. Jag har lagt ner allt jag har, ekonomiskt också. Första singeln "Ta mig tillbaka" fungerade, vilket var skönt, eftersom det är en helt ny stil. Jag har aldrig varit så nervös som när den släpptes.

 

Just "Ta mig tillbaka" handlar bilsemestrar med familjen och att spela 8-bitars Nintendo. Längtar du tillbaka dit, till barndomen?

 

– Känslan av hur man såg på saker och ting, att allt var större, kan jag längta tillbaka till. Inget var ju tillgängligt då. Med internet och sociala medier. När jag skrev texten tänkte jag mycket på just sociala medier, hur besatt man kan bli av det. Det är ganska sjukt. Hur mycket det kan förändras, hur man tillbringar sina dagar och följer saker. Det fanns en charm i att gå hem till kompisar och knacka på deras dörr i stället för att höra av sig via mobilen.

 

Du låter lite som en gubbe nu.

 

– Eller hur? Haha, men det är ju så.

 

Mediebilden av dig är att du är tillbakadragen och snäll. Hur väl stämmer den, om du ska vara ärlig?

 

– Det är en del av min personlighet. Men det finns mer. Jag tror inte att mina närmsta vänner skulle beskriva mig så, men de skulle förstå varför jag beskrivs på det sättet. Samtidigt är jag öppen som person, har lätt att prata med folk.

 

Du är fortfarande lite av ett mysterium för mig. Man vet inte så mycket om dig. Dricker du svår öl från Slovenien eller föredrar du en okomplicerad och blaskig Falcon?

 

– Både och.

 

Jaha. Kaffe eller sprit?

 

– Sprit. Eftersom jag inte dricker kaffe.

 

Okej. Har du någon gång varit otrogen?

 

– Nej.

 

Har någon varit otrogen mot dig?

 

– Ja. Men det var längesedan.

 

Nojar du för hur karriären och livet ska bli?

 

– Förr gjorde jag det, jag oroade mig mycket. Jag har släppt det nu, eftersom jag förstått att jag bara kan göra mitt bästa.

 

Det är ju mycket olycklig kärlek på "Fjärilar i magen", bland annat i låten "Göteborg" låter du väldigt olycklig. Har du blivit dumpad någon gång?

 

– Nej, jag har aldrig blivit dumpad. Olyckligt kär har jag varit. Även om det är jag själv som valt att göra slut.

 

I "Vintern" sjunger du "jag prioriterade fel".

 

– Ja, jag fokuserade mycket på fester, det var olycklig kärlek. Jag var 22-23, det blev mycket fest när jag bodde här i Stockholm. Samtidigt handlar det om att ha kul, vara ute med polarna och festa. Det är en del av att växa upp. Vara naiv. Annars lär man sig inte.

 

Hur mycket festade du?

 

– Väldigt ofta. Tre-fyra gånger i veckan.

 

Kan det inte vara för att du slog igenom så ung och därmed blev berövad på en stor del av din ungdom?

 

– Jo, jag tappade några år. När jag var i Berlin kände jag också det. Det är nog därför jag har så starka band till den staden. Det var första gången jag verkligen fick släppa loss. Testa på nattliv. Folk kände inte igen mig, så jag kunde släppa loss så mycket jag vill.

 

Berlin, ja. Du är väl den enda svenska artist som, precis som David Bowie, haft en Berlinperiod i livet?

 

– Ja, två gånger. Jag bodde där förra året igen, i ett halvår. Innan jag började jobba med den här skivan. Jag skriver gärna i Stockholm. Den här gången satt vi bland annat i Peter Kvints studio på Söder som har en riktigt skön vibe. Det är viktigt för mig. Det måste vara ett ställe jag känner mig bekväm i.

 

Det går väldigt bra för svensk musik. Tycker du det är kul eller ger det dig prestationsångest?

 

– Jag tycker det är kul, så länge man gör sin egen grej. Det finns plats för alla eftersom det är så många som är intresserade av musik. I framtiden vore det roligt att hitta nya artister. Skriva låtar åt dem. Det är något jag vill göra i framtiden.

 

Vilka andra artister är du kompis med?

 

– Jag hänger inte med så många andra artister. Man träffas då och då i tv-framträdanden och sånt. Men de som var med i "Så mycket bättre" kom jag nära.

 

Är du en komplicerad person?

 

– Jag går på feeling. När jag känner mig bekväm trivs jag.

 

Har du svårt för att känna dig bekväm i situationer då?

 

– Det gäller att skapa den där bekvämligheten. Jag tror allt är uppbyggt av energier. Både platser och folk. Det går inte riktigt att beskriva närmare. Men det har kommit mycket på senare.

 

Är du svår att leva med?

 

– Jag tror inte det, jag är ganska easy going ändå. Även om det finns vissa detaljer...

 

Vilka detaljer?

 

– Typ var man är någonstans. Jag gillar ställen med skön vibe.

 

Vad innebär skön vibe – har det här stället skön vibe?

 

– Verkligen. Det är ett av mina favoritställen. Det är soft och avslappnat. Jag får panik när det är helt tyst. I går satt jag i en lounge på flygplatsen i Norge. Det var fullt med folk men helt knäpptyst. Jag gick ner och satte mig vid gaten i stället.

 

Har du ett behov av att vara ensam?

 

– Ibland måste jag få vara för mig själv. Andra gånger står jag inte ut med att vara själv. Då måste jag hänga med vännerna.

 

Finns det något mörker i dig Darin?

 

– Mörker? Det finns en låt på skivan som heter "Nattmänniska". Den handlar om just det. Jag är en nattmänniska. Det är då jag vaknar till liv. Jag ser något ljus i det mörka. Ta en drink ensam i en mörk och trång bar. Det gör jag ibland.

 

Vad tänker du på då?

 

– På allt, livet. Förr var jag rädd för döden. Jag var skiträdd.

 

Meningen med livet då, har du lyckats klura ut den?

 

– Det är så sjukt, att vi i slutet av dagen inte har svaret på de största frågorna. Eller hur? Ju mer jag tänker på det desto mer lost blir jag.

 

 

http://www.expressen.se/noje/darin-zanyar-jag-har-satsat-valdigt-mycket/